Väck mig

Jag skulle börja skriva igen. Det var det jag skulle göra, sa kuratorn. Fyra minuter i fyra är klockan på en lördag och jag har inte ens kliat bort John Blund ifrån ögonen. Han var min trogna vän; John Blund. Han kom, lika efterlängtad som Julafton när man var liten, och strödde sitt magiska stoft som förtrollade mig in i drömmarnas värld. Att äntligen få sova, att äntligen få lämna sanningen för några timmar - det har blev som en högtid för mig. För i drömmen, i sömnens vilda fantasi där blir det som det blir. Ett äventyr som tar slut när du öppnar dina ögon igen. Tänk om varje dag var en dröm - jag skulle dö av lycka. Tänk att varje dag är ett äventyr, och nästa gryning är alltsammans borta. Så ville jag leva, så ville jag dö. Men liksom alla andra , var inte John Blund en evig vän. Även han har nu sårat mig, säkert inte med mening men det smärtar precis lika mycket för det. Han sviker mig i form av att låta mig drömma , ständigt, om denna dig.
Denna du, som jag kom att sakna så mycket att jag själv försvann i saknaden. Det är otäckt som det låter, men det är sanning. Och det var ju just sanningen jag ville fly i mina drömmar. Men nu äger du även mina drömmar. Aldrig ska jag igen dö för dig i en sann dröm.