måndag 10 november 2008

Dagens i-lands-person



Det är en sak att gråta sig själv till söms. Det har vi nog alla gjort och kommer att göra då svåra tider kommer att prägla våra liv. Men igårkväll kunde inte ens mina tårar söva mig. Jag såg på när klockan slog morgontimma och att det snart bara fanns en knapp timme kvar att försöka sova på. Fick inte ta fler tabletter, då jag redan mosat i mig den maximala dosen. Det var bara natten och jag nu. Snart skulle även den överge mig för att förändras, precis som allt och alla andra gör, precis innan de lämnar mig, till en mörk morgon. Skuggorna blir svåra att förstå när månen ger dem opålitliga kontraster. Med min klartänkande, sömnlängtande hjärna kunde jag få skuggorna i mitt flickrum till nästan vad som helst, men jag valde att låta bli. Det frestade att svälja ännu en sömntablett, men vad skulle en ytterligare hjälpa när jag redan hade fem liggandes i magen, alternativt i mitt blods omloppsbana. Jag bestämde mig att ge upp allt hopp om en god natts sömn och istället ta upp min lilla skrivbok. På min lilla skrivbok, med gråten i halsgropen, somnar jag slutligen en halvtimme innan det är dags att gå upp. Att gråta sig själv till söms, som sagt, är en sak - att vakna av att vilja brista ut i gråt är en annan. Jag har ingen aning om det var på grund av just sömnlöshet eller om jag på riktigt var trött i själen min. Jag bestämde mig för att låta mina tårar gå på dejt med de andra dropparna i duschen, ställde in temperaturen, och klev in i min dusch som är praktiskt, kan man tycka, kombinerat med badkar. Denna kombination har jag förbannat hela dagen, då jag halkade i det opålitliga badkarsunderlaget. Om jag varit 60 + hade jag antagligen brutit lårbenshalsen fyra gången om, men ung och smärt som jag är klarade jag mig undan med ett par blåmärken. Den här dagen var dömd att misslyckas, tänkte jag och la mig för att gråta ut i min fortfarande värma säng. Ringde min mor, beklagade mig en smula och stannade sedan resten av dagen i min säng. Jag är sorglig jag.

Inga kommentarer: